I Irmas kölvatten: annorlunda verklighet för seglarfolk i BVI




Soliga vilda Brittiska Jungfruöarna är stället där jag för många år sedan köpte min första segelbåt, för att utrusta den och kunna fortsätta med jordenruntomseglingen över Karibien, Söderhavet ochvidare. Jag kommer alltid koppla det namnet till vackra stränder, piratreferenser, och en infrastruktur byggd runt charterbåtar. Tyvärr finns inte det paradiset längre. I det här inlägget kommer jag berätta om konsekvenserna av orkanen Irma.

När pytteplanet landar på flygplatsen märks skillnaden först inte alls. Sedan kommer det - båtar på land, överallt, som om ett bortskämt barn har tröttnat på sina dyra leksaker och kastat runt dem i tanklös ilska. Du hoppas att just din båt ligger tryggt förtöjd vid sin brygga, och inte på torra landet eller på havets botten. Hoppet dör väl sist? 



I vintras rådde fortfarande oerhörd förödelse. Det fanns få turister på plats, och bekvämligheterna var starkt begränsade. På restaurangen som hade öppet vid hamnen i huvudstaden Road Town stängde köket redan på eftermiddagen - då det inte fanns gatubelysning var personalen tvungna att gå redan vid 19 för att kunna ta sig hem tryggt och ordentligt. Inte bara gatubelysningen var borta – folk hade inte har haft el hemma hos sig i månader.


Efter maten beger du dig, något chockad, till charterkontoret för att hämta ut nycklar till båten. Då kommer det med stor sannolikhet visa sig att båten du har bokat inte längre finns. Förhoppningsvis har företaget fraktat en båt från Europa eller södra Karibien för att ersätta den du har bokat. I vintras fick kunder finna sig i en mycket mindre båt än vad som var beställt, förhoppningsvis har läget blivit något bättre nu. Ett exempel var att 8 personer fick dela på 3 hytter, då det de betalade för fanns inte överhuvudtaget. Valet är alltså att finna sig i situationen – eller inte segla alls. Detta skedde trots att de hade dubbelkollat med uthyrningsfirman – säljaren försäkrade dem om att förödelsen från foton från Tortola hamn bara fanns där, och inga andra kunder skulle bli påverkade. Men det såg ännu värre ut på andra ställen, med hundratals båtar på land och infrastrukturen helt ur funktion.





Har du en egen båt som har blivit drabbad? Det är då kärvt läge. Försäkringsvillkoren är inte särskilt snälla, och i de flesta fall får du skylla dig själv som inte förflyttade båten därifrån. Pantaenius var på Båtmässan i år och skyltade med förödelsebilderna från BVI för att locka nya kunder. Mycket slugt, eftersom potentiella kunder tänker att orkanskadorna skulle på något sätt täckas av försäkringsbolaget. Dock erkände representanten från Pantaenius efter en stunds snack att av de drabbade svenska båtarna i området är det bara en som har fått ersättning. De andra har antingen blivit nekade, eller ligger i tvist med försäkringsbolaget, fortfarande flera månader efter händelsen.
När du är väl till havs finns det en ny dimension till seglingen – du måste hela tiden se till att inte krocka med någon båt som har sjunkit. Ibland är det bara masten som sticker ut, ibland syns de inte alls med lurar precis under ytan. All ankring skall ske efter noggrann undersökning av kringliggande havsbotten, går att göra med snorkel om du är väldigt försiktig. Akta även gummijollen. Nattsegling är absolut inte att rekommendera.



Räknar du med att ladda batterierna i hamnen så kan du bli besviken. Så här såg det ut i Virgin Gorda, elstolpens skick tillåter inte någon laddning. 

Båtar som har solceller eller vindgenerator kan klara sig bättre än charterbåtarna som ofta är helt beroende av landström.
Men om du tycker att det är jobbigt, ska du höra lokalbefolkningens historier. En anställd på restaurangen i Anagada berättar t.ex. om hur husets tak lyfte och blåste iväg till havs. Sedan lyfte allt som inte var fast – till och med möblerna. Det är dock tur att det värsta av orkanen kom i dagsljus och inte på natten, då hade det blivit fler skadade och döda.

Bilden är från en annan byggnad i BVI.
Stället nedan skulle köra ”business as usual” enligt uthyrningsfirman. I själva verket är förödelsen stor, allt är stängt, och bukten är full med glas och skräp så det går inte ens att bada eller snorkla. Jämför fotot från broschyren och bilden IRL.

Så ser hotellet ut på foto i resebroschyren. Enligt uthyrningsfirman skall det vara "business as usual".

I verkligheten: förödelsen och kaoset. Stället väntar förgäves på charterturister att komma och ordna upp ekonomin.
Detta är då brittiska öarna, BVI – men även USVI som ligger längre ut söderut är hårt drabbade. I vintras fanns det flera hotell som varken kunde erbjuda restaurang, pool, is eller frukost. Kolla gärna med någon som redan har bott på stället efter orkanen, annars är det svårt att veta baserat på recensioner online eller bokningsagentens svar. I värsta fall går det att ta taxi till ett annat hotell, som har kommit längre med reparationerna.

Stranden är täckt med bråte från närliggande byggnader och ställningar

"Bar: open".
Med rätt inställning blir detta en annorlunda äventyrsresa, där du lägger sol, bad och lyx åt sidan och ägnar dig åt riktig segling och att lära känna de ruffare, riktiga sidor av karibiska öarna. Kanske gör du välgörenhetsarbete på plats, se till att i så fall utnyttja lokala resurser och koncentrera dig på hjälp till självhjälp. Men har du planerat en semester där du kustseglar med autopilot och lyxar på för fullt, så bör du anpassa dina förväntningar.

Trots allt är en resa till området det bästa bidraget du kan ge, så jag avråder inte från att segla där. Mycket jobb har även gjorts nu under våren, och läget är ljusare på flera håll. Men det är bra att veta vad som väntar, och även vara medveten om att den kommande orkansäsongen (juni-november) kommer slå hårdare än vanligt på grund av rådande tillstånd.

En katamaran som klarat sig med lindriga skador.

Mer allvarliga skador på de här bärgade båtarna.

Denna här inte hunnit bli bärgad.

Båtdelar i glasfiber är spridda över hela området.







Jag tackar bloggens läsare för bildbidrag.
För tips, foton och förfrågningar kontakta lena@adrenalena.se
Text av Lena Padukova, Adrenalena.se